anniepetronella

Tryck på play och läs.
Jag har lyssnat på den här låten några gånger nu. Den blir bättre och bättre och orden blir mer innehållsrika för varje gång. "Hur ska man älska någon som älskat någon förut?". Förmodligen den bästa meningen, någonsin.
Det är verkligen något speciellt med den första kärleken. Allt är nytt och spännande, man upplever känslor man inte visste fanns. Den första kärleken är härlig, men varar oftast inte förevigt. Kanske för att lära oss, göra oss beredda på livet och dess turbulenta vändningar. Men kanske också för att lära oss just att ingenting varar förevigt. En känsla som kärlek ... går inte att beskriva.

Kärlek. Ordet smakar så bra. Kärlek. Finns det något finare? Men finns det något läskigare, svårare och något som gör ondare än det? Det är helt facinerande, att ett ord kan innehålla så många sorters känslor. Att bara ett ord kan få en att känna så otroligt mycket.

Men varför vill man alltid ha den man inte kan få? Kärlek är svårt, krångligt och ibland helt oförståeligt.
Kärlek gör ont, det är vi nog alla överrens om. Kärlek är orättvist, sorgligt, olyckligt men samtidigt så otroligt härligt. Kärlek är inte lätt, men i slutändan är det ändå värt det.
För vad vore livet utan kärlek? Hur skulle det vara att leva utan att känna, älska, längta? Utan att ha någon som får en att rysa och le som aldrig förr?

...

Det finns en mening med allt. Allt ont har något gott med sig.
Kärlek är svårt, men det är värt att kämpa för.